Apoteket

Igår blev jag tvungen att besöka apoteket. Inte för min egen räkning. Har aldrig besökt ett apotek eller sjukhus på eget bevåg och kommer så heller aldrig göra. Är man sjuk eller dålig så finns det en anledning och det är inget man ska försöka mixtra med. Detta är dock en annan diskussion. Idag irriterar jag mig på något helt annat.
Jag skulle hämta ut medicin åt B. Jag måste vara på mitt jobb 12.00 så jag såg till att vara på apoteket 11.30 för att ha riktigt gott om tid. Apoteket ligger 3 min från min arbetsplats. Väl där så tar jag min kölapp och ser att jag är fjorton nummer bort samt att det är mycket folk... Tur att jag kom i god tid.
Dom första fem minutrarnas väntan gick mycket snabbt. Jag tänkte på min kommande sysslor osv. När jag sneglade för att se vilket nummer som stod på tur så såg jag att det var samma nummer som när jag kom. Då ska man ha i åtanke att dom har FYRA kassor öppna. Nu börjar jag bli bekymrad. Jag börjar studera kassapersonalen och ser att två av åsnorna är upptagna med någon form av kvittoskrivare som dom öppnat. Jag har förståelse för att dom inte har några kunskaper i ämnet och sneglar vidare på dom andra två kassorna. I en av dom sitter en äldre herre och i den andra en ung tjej som ser ut att få mängder av medicin (förmodligen mot könssjukdomar samt oönskade ungar för hon såg ut som ett luder precis som dom flesta tonåringar).
Nu ökar min irritation kraftigt. Man har ett recept som man lämnar till tanten i kassan som hämtar medicinen. Betalar gör man i en annan kassa. Vad är problemet???? Tiden går...
Jag sneglar på dom andra som väntar. Allesammans är gamla och skrynkliga, flera av dom har rullatorer. Man kan fråga sig varför dom prompt måste gå till apoteket under lunchtid när dom kan gå precis när som helst vilken dag som helst... Jag är försunken i hatiska tankar om dom åldrade när numrena sakta tickar på...
-Oj är det redan min tur!? säger en kärring...
Jag har noterat att dom gamla talar ivrigt med varandra och att stämningen är god på gränsen till euforisk. Det här är gamlingarnas chans att tala med någon i en konversation som är längre än i kassan på ICA. Jag noterar att många av dom är främlingar inför varandra men direkt och oblygt börjar dom tala om sina krämpor och åkommor.
Med tanke på tiden det tar i kassan så för dom med sig den menlösa konversationen till den stackars apotekspersonalen.
Vid det här laget har ilskan dämpats något och jag är mera bekymrad över klockan som numera står på tio minuter i tolv. Jag roar mig med att titta runt i lokalen och ler för mig själv: aja det kunde vara värre.. Det är iaf inga småbarnsfamiljer här. Kort därefter hör jag en mamma säga "nej tryck inte där. vi ska inte dit idag" och jag tittar mot kölappsmaskinen och ser två fula ungar som klättrar på den. Efter sin mammas uppmaning så slutar dom och ägnar sig istället åt att springa runt i butiken och skrika högt. Kärringarna tittar bedårat på. Dom har förmodligen förlorat hörseln och störs därför inte av dom...
Nu piper det till och turen har kommit till mig. Jag lämnar lappen får medicinen betalar och går. Det hela tar cirka 2 minuter i längsta fall 3...
Tänk om alla kunde vara lika duktiga som jag.. Fähundar!!

Kommentarer
Postat av: violtomte

Nu kanske du lärt dig att inte försöka köpa medicin runt lunchtid. Det är allmänt känt att våra anfäder hemsöker dessa platser vid detta klockslag. Precis som att de besöker Obs! kl 9 på fredagsförmiddagarna och korkar igen gångarna där.

2007-08-24 @ 06:54:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0