Jul är kul(mage)!

Nu är julen överstökad för denna gång. Skönt! Det har varit som det brukar vara... Mycket mat, massor av praliner, slappande i soffan. En del bråk har det bjudits på. Nu är den lilla melodin avslutad och vi går åter mot ljusare tider...
Några kilo tyngre har jag blivit.
Dock har jag varit ledig två dagar, julafton och juldagen så nu känner jag mig riktigt pigg och redo att tackla alla uppgifter som kan tänkas komma.
Jag tänker stå mitt i cirkeln. Jag tänker stå där och dela med mig av min visdom till alla som kan tänka sig ta del av den. Kommer du?

Värme i kylan

Nu är det bitande kallt på våra gator och torg. Minus tio grader med extremt fuktig luft. Utomhusvistelse bör undvikas i största möjliga mån. Dock är man ibland tvungen att ge sig ut ibland... Det är förbannat kallt och eländigt och bör besparas även dom största svinen.
Det är då dom värmande facklorna är så viktiga för att uppehålla livsgnistan. Dom där underbara vita lapparna som är så vanligt förekommande ute på herrhagen. Folk som får parkeringsböter. Underbart att se hur detta drabbar dom snåla, giriga och korkade människorna som inte har vett att sköta sina bilar på rätt sätt.
En annan underbar känsla är när man ser att någon glömt innerbelysningen på i en bil. Tankarna går snabbt till hur dom kommer till den strömlösa bilen och blir besvikna när den inte startar.. Dom blir arga och börjar svära och ha sig. Det är underbart!

Smurfjesus is back in town

Yo alla vänner, bekanta, anonyma beundrare, hangarounds eller vad ni föredrar att kalla er.
Jag har haft gott om inspiration och idéer att plita ner här på sistone men jag har inte fått tummen ur riktigt.
Nu har jag dock kommit över barriären.
Apelsinerna ligger och ruttnar just nu. Har några i bilen. Dom är väl frusna nu som dom håller sig nog ett tag...
Dom tinar iofs ett par gånger om dagen...
Gav bort några apelsiner i början. Det var dock blodapelsiner kom det att visa sig. Ingen äter blodapelsiner. Blodapelsiner är vidriga och menlösa.
Jag har tagit reda på att företaget skickar apelsiner till sina kunder varje år. En kartong per anställd. Vissa företag får således pallvis med apelsiner. Nog om detta! Nu vänder vi på bladet och tittar framåt!

Julklapp

Idag kom lastbilen med ett paket till jobbet.
Jag förväntade mig inte nån leverans från lastbilen och blev konfunderad.
Under referens på etiketten stod det julklapp. Nice! tänkte jag.
En leverantör som ger julklapp är inget ovanligt eller något att hetsa upp sig för. Vanligtvis rör det sig om en chokladask eller en almanacka eller liknande.
Detta var dock en kartong. En stor och tung kartong. Uuuhh vad skoj! Undrar vad detta kan vara? Högtalare, en förstärkare eller nåt annat skoj. Jag sliter snabbt upp kartongen så fort chaffisen försvunnit ur sikt.... Ut ramlar apelsiner... Massor av apelsiner! Sur som fan släpper jag kartongen och återgår till arbetet...
Finns gott om apelsiner om nån vill ha. Själv äter jag inga apelsiner.

IKEA - den stora mardrömmen -

Igår var den första dagen under mina nya boendeförhållanden.
Numer är det jag som bestämmer allt eftersom jag bor själv. Jag har för avsikt att utnyttja tiden till att skräddarsy bostaden efter mina behov.
Jag införskaffade en ny tvbänk, ett nytt soffbord samt ett sidobord till min ölmaskin som jag har i vardagsrummet. :)
Nu till själva besöket.
Jag pallrade iväg till IKEA fortast möjligt efter jobbet. Det innebar att jag kom fram strax efter 19 vilket gav mig mer än nog tid för att införskaffa det jag var ute efter. I helgen var jag där med tanten och då var det fullt med folk, skrikiga ungar och annat otrevligt. Nu är det anorlunda. Människorna är färre och de som är där har givna mål och stannar inte för att titta på varenda pinal. Det passar mig utmärkt. Jag noterar också att dom ensamma damerna verkar vara på ragghumör. Förmodligen ett perfekt tillfälle för den som vill ragga upp desperata singeldamer som tafatt plockar bland husgeråd och annat. Så här skulle en dialog kunna se ut.
- Hej!
- Hej!
- Läget?
- Jovars det är bra. Själv då?
- Helt ok. Vilken fin byrå du hittat!
- Tack! Ja den tror jag blir riktigt fin hemma i sovrummet.
- Ok. Dom kan vara lite knepiga att montera dom där.
- Jaså?
- Ja det är lite pyssel. Behövs också lite verktyg. En stoor
skruvmejsel bla. Jag har verktyg och kunskapen att hantera
dom på rätt sätt. Jag skulle kunna hjälpa dig...
osv...
Resten får ni själva fantisera ihop :)

Detta var dock bara ett sidospår och har egentligen ingenting med nånting att göra . Allting flyter på fint. Inget tjafs
utan bara notera vad som ska hämtas var och sedan verkställa.
Väl vid kassorna börjar problemen. Kön är milsvid. En kassa är öppen. En ordinarie kassa dvs. Sen har dom två snabbkassor där man endast kan betala med kort.
Bakom mig står två gamla kärringar och tjatar och tjatar. Oavbrutet tjatar dom. "Usch vilken dålig service", "Hur länge ska vi vänta" osv osv. Bred värmländska talar dom på och har röster som låter som teskedsgumman.
Dom klagar över hur dåligt det är med så få kassor. Att dom ska vidare och handla mat osv. Servicen är usel är det genomgående temat. Precis som om någon besöker IKEA för den fenomenala servicens skull...
Efter ett tag kommer en strålande leende flicka och frågar riktigt klämkäckt folk om dom ska betala med kort. Alla som gör det får hjälp i snabbkassorna för att det ska gå snabbare. Fram och tillbaka som en iller springer hon. Vanligtvis så hade jag stört mig på människan men just nu så orkar jag inte pga att all min koncentration går åt till att inte göra utfall mot pajasarna bakom mig. Nu har vi stått i kön i 10min ungefär och dom har oavbrutet kacklat med varandra, triggat varandra, hetsat varanda att klaga mer och mer och överträffa varandra.
Dom fortsätter att klaga på servicen vilket förvånar. Tjejen som går runt verkar vara den mest serviceminded på den nivån jag någonsin sett. Hon skulle förmodligen böja sig ner och suga kuk i kön om hon trodde det var i IKEA:s bästa intressen.
Nu börjar kön tunnas ut något då folk faller från till snabbkassorna. Det är en bit kvar fortfarande dock...
Nu klagar dom på att bara en kassa är öppen. En kassa? Eller är det två? Dom försöker titta men ser inte. Nu resonerar dom att dom kommer inte komma ut förrän om tidigast en halvtimme. Själv gör jag bedömningen att det tar max 10 minuter innan jag är ute. En bedömning som kom att visa sig stämma ganska väl.
Dom spekulerar och sträcker sig och tittar och tittar och försöker se. Till slut ser dom! Det ÄR två kassor öppna säger den ena nästan lite besviket. Äntligen! tänker jag. Nu är dom väl tysta resten av tiden. Det tar två sekunder...
Sen svarar den andra... - Jag tycker det är dåligt att det tar sån tid när dom har två kassor öppna! Jaaa svarar den andra. Det kunde dom gjort bättre...
Nu går min ridå ner. Jag ler och skrattar till lite uppgivet. Totalt dränerad på all energi. Nu är det tunnelseende fram till kassan resten av tiden. Jag kopplar från alla sinnen och lyckas nätt och jämnt hålla mig kvar vid tanken på att jag måste tacka någon om jag kommer härifrån levande...


Vad har hänt med busschaufförerna?

Jag har på senare tid noterat att de som jobbar som busschaufförer inom lokaltrafiken intagit en alltmer aggressiv ställning i trafiken.
Vanligaste exemplet på detta är att dom tränger sig före i korsningar och dylikt. Bara kör ut framför trafiken och skiter i oss stackars bilister.
Ett tag trodde jag det berodde på att tidtabellerna blivit tightare. Så är dock inte fallet. Det är nämligen som så att jag åker till jobbet innan klockan sex varje morgon. Det är inte många bilar ute då men tyvärr så verkar det som att en busslinje startar ungefär då. DVS den åker från busstationen till sin första hållplats för dagen samma väg som jag tar till mitt jobb. Att chaffisen då inte har bråttom är uppenbart. Dom brukar ligga kring 25 i stan där det är 50 och sen när det blir 70 så ligger dom på cirka 40km per timme.
Det är jävligt störande att dom stora bussarna ligger och blockar trafiken på den smala 70-vägen. Utöver detta så blir dom riktigt sura när man kör om dom och börjar blinka med ljusen och ha sig. Riktiga svin är dom. Om någon är intresserad av att åka till busstationen och vandalisera saker så ta gärna bilder på vad ni åstadkommit så ska jag visa dom här på bloggen för den stora läsarskaran.
Hur som helst så fick jag min lilla chans till hämnd häromdagen. Jag kom till en tkorsning mitt i stan mitt på dagen. Trafiken var påtaglig. Från höger kommer en buss. Jag har väjningsplikt för bussen enligt höggerregeln. Dock så kom det bilar från bussens högersida samtidigt vilket nullifierar detta och låter mig köra samtidigt som bussen släpper på bilarna från sin höger.
Tanten som kör bussen tänker dock, busschaufförernas vana trogen, bara köra ut. Jag trycker dock fram min bil tillräckligt mycket för att inte bussen ska kunna köra ordentligt. När en buss gör en 90-gradersböj så behöver den gott om svängrum.
 "Nej du min vän." tänker jag.
När tanten inser att hon inte kan köra utan att börja kvadda bilar så börjar hon gasta för fullt i bussen. Vanligtvis så brukar jag själv ha ett rejält temperament i trafiken men just nu så är jag lugn som en filbunke... och glad. Jag tittar bara lugnt på tanten och småler. Nu halvreser hon sig upp och börjar gestikulera kraftigt i bussen. "Ojojoj..." tänker jag och brister ut i ett äkta colgateleende. Nu börjar jag backa min bil riktigt riktigt långsamt samtidigt som jag småskrattar åt kärringen i bussen väl medveten om ilskan det framkallar hos henne. När det väl går så kör hon iväg med en våldsam fart.
Det gjorde min dag. Jag blir på riktigt gott humör när jag tänker på det och kan inte låta bli att skratta litegrann för mig själv.
Jag är en bra människa.

It's a MUST!

Idag när jag skulle förtära min lunch så stod den där i kylen bland dom andra dryckerna...
Iskall med kondensdroppar över hela kroppen...
Smaklökarna blöts upp ordentligt när jag tänker på den.
Julmust....
image3

Piercingar bort.

Alla ni som håller på med piercingar... SLUTA MED DET FÖR HELVETE!


Fucking jävla kukpizza!!

Idag har jag mått fint och arbetat mina 7 timmar som brukligt är på en söndag. Jag kom hem runt 17 och eftersom jag inte hade ätit någon mat fann jag det rimligt att införskaffa en sk hämtpizza. Den var smaskig och god.
Nu två timmar senare så rinner skiten ur arslet på mig likt vattnet nerför niagarafallet. Matt och jävlig har jag blivit.
Jag ska inte äta hämtpizza mer... Nånsin...

fortsättningen

Jag har tidigare talat om förseelser som till slut leder till förintelse eller deportation.
I dagens samhälle så är rötäggen poliser, ordningsvakter etc. ett stort problem. Anledning till detta är att de som söker sig till den typen av jobb är individer som vill (miss)bruka makt och inflytande över andra. Detta kan ha många orsaker men det ska vi inte gå in djupare på nu. Det räcker med att konstatera att så är fallet.
Därför ska det inte finnas några poliser eller åklagare etc. Istället är det folket som ska vara med och avgöra vad som är en förseelse. En förseelse kan vara allt från att klottra på en vägg till att mörda och våldta. Det kommer inte göras några graderingsskillnader mellan olika förseelser. Detta kan tyckas vara hårt. Det är det inte. Vi ska inte acceptera att folk behandlas illa och ska sålla bort rötäggen så snart som möjligt. Ju fortare det går desto mindre förseelser kommer vi drabbas av i framtiden.
Hur ska detta gå till rent praktiskt då? Jo det är som så att vem som helst kan rapportera en förseelse. För att göra detta måste man ha goda grunder till det samt anse att man kan bevisa att personen gjort förseelsen. Ju fler som ser en förseelse och rapporterar desto enklare blir det att bevisa det hela framför domstolen.
Domstolen består av en jury på tre personer. Dessa tre personer har ingen kontakt sinsemellan och inte heller med några andra människor mer än de som matat när dom vuxit upp. De lever i en bostad med tillhörande trädgård stor nog för fysisk aktivitet i sin ensamhet hela livet. Dom har möjlighet att se all världens media men har ingen kontakt alls med andra levande varelser på något sätt. Detta gör att dom blir oantastliga, omutbara och ointresserade av att försöka tillskansa sig egna fördelar. Dom har alltså heller ingen kontakt med dom övriga jurymedlemmarna. Det enda sättet dom kan kommunicera med omvärlden är en röd och en grön knapp. Röd för förseelse och grön för frisläppande. Dom är helt slumpvis utvalda. Ingen hänsyn till kön eller föräldrars poäng har tagits.
Ingen fakta angående dom anklagade eller dom som anklagar ges till juryn. Det ända dom får höra är försvarstalet från den anklagade samt anklagelserna och eventuella bevis från den andra sidan.
Ingen information ges heller om dom tidigare eventuella varningar som delats ut. Det finns nämligen inga "förmildrande" omständigheter. Alla får nämligen samma chans att lyckas i världen.
2 röda krävs för en fällande dom.
Det var rättsprocessen i stora drag. Jag kan även tillägga att om en person som anklagats inte får en varning utan frias går varningen över till den/de som anklagat personen istället.
Självklart måste man ha personer som ser till att dom verkställs och att anklagade/anklagande kommer till domstolen. Det sker genom att varje medborgare har skyldighet att vara "beivrare" under ett år av sitt liv. Under den tiden så tas personens identitet ifrån dom och man gör alltid sin tjänst på en tidigare obekant plats.
En beivrare kan aldrig anklaga någon. På vis slipper man maktmissbruk. En beivrare kan dock anklags precis som en vanlig medborgare. Skillnaden är dock att för beivraren så räcker det med en fällande dom för att deporteras förgöras.


RSS 2.0