Slampan Kluft
Under helgen har det inte hänt mycket skoj. Jag har jobbat på som vanligt idag och igår. Resultatmässigt så har jag varit framgångsrik. Sjukdomen vill dock inte till att ge med sig. Feber, hosta, halsbränna och snor har varit min följeslagare hela tiden. Ett par timmars extra sömn per natt under helgen har inte gjort susen som jag räknade med. Jag tog ett par bira igårkväll visserligen och det hjälper väl knappast. Nu är det slut på självömkan för idag dock.
Nu skulle vilja tala lite om ludret kluft (har ingen aning om hur man får fram tyskt y så ni får hålla till godo med stavningen). Denna falska, vidriga, småländska ludervarelse som lurar det svenska folket och resten av världen. Hon är genomond. En produkt av hennes vidriga far och tränaren Agne. Båda har förmodligen förgripit sig sexuellt på henne och därigenom bidragit till hennes vidriga person.
Hennes groteska kropp vittnar tydligt om flera års steroidmissbruk. För att dölja detta så har hon börjat med tillgjorde manéer såsom att vinka fånigt och att le och skratta överdrivet så fort chans ges framför kameran.
Ingen kommer skratta högre än jag när hon i sinom tid avslöjas som dopad fuskare...
Jag kommer vara med i skaran som kastar sten mot henne.
I väntan på att detta ska bli verklighet kan jag trösta mig med att hon är gift med den kompletta nollan kristiansson som är den största tönten som vandrat på denna planet. Där kan man snacka om talanglös nolla. En riktig urmes som alltid kommer vandra i skuggan av kluftan, även efter att hon avslöjats som fuskare. Han har inte ens civilkurage nog att hoppa ner för stupet och göra slut på eländet.
En anonym fåntratt har skrivit i min gb någonting om hur fin Harry Potter är. Typiskt att en Potteranhängare måste vara anonym... :)
Karma
Mitt senaste inlägg handlade om apotek och dess vidriga besökare. Som ett brev på posten så drabbades jag igår av sjukdom.
Efter lunchen igår så började det göra ont när jag svalde. Tänkte inte mer på det utan knegade vidare. När arbetsdagen närmade sig sitt slut och det började bli dags att åka hem så kände jag febern började ta vid också.
Jag tog mig hem och klämde i mig lite panodil eller liknande och tänkte inte mer på det hela. När jag vaknade upp imorse vid 05.45 som vanligt så hade även näsan kläggat igen. Jag tog med mig mer medicin till jobbet och hittade även en vickspåse i köket som jag tog med. Tack vare dessa vicks och medicin var fjärde timme så tog jag mig genom arbetsdagen och sitter nu och dricker jolt cola och ser på morse. Imorgon så har jag sovmorgon och rätt kort arbetsdag så jag räknar med att kroppen kommer kurera sig ordentligt under dagen.
Det allra tristaste är att jag hade velat dricka öl under kvällen men får nöja mig med cola. Allt för att immunförsvaret ska ta hand om skiten under natten.
Jag hoppas jag smittade ner en del folk i butiken idag iaf.
Apoteket
Jag skulle hämta ut medicin åt B. Jag måste vara på mitt jobb 12.00 så jag såg till att vara på apoteket 11.30 för att ha riktigt gott om tid. Apoteket ligger 3 min från min arbetsplats. Väl där så tar jag min kölapp och ser att jag är fjorton nummer bort samt att det är mycket folk... Tur att jag kom i god tid.
Dom första fem minutrarnas väntan gick mycket snabbt. Jag tänkte på min kommande sysslor osv. När jag sneglade för att se vilket nummer som stod på tur så såg jag att det var samma nummer som när jag kom. Då ska man ha i åtanke att dom har FYRA kassor öppna. Nu börjar jag bli bekymrad. Jag börjar studera kassapersonalen och ser att två av åsnorna är upptagna med någon form av kvittoskrivare som dom öppnat. Jag har förståelse för att dom inte har några kunskaper i ämnet och sneglar vidare på dom andra två kassorna. I en av dom sitter en äldre herre och i den andra en ung tjej som ser ut att få mängder av medicin (förmodligen mot könssjukdomar samt oönskade ungar för hon såg ut som ett luder precis som dom flesta tonåringar).
Nu ökar min irritation kraftigt. Man har ett recept som man lämnar till tanten i kassan som hämtar medicinen. Betalar gör man i en annan kassa. Vad är problemet???? Tiden går...
Jag sneglar på dom andra som väntar. Allesammans är gamla och skrynkliga, flera av dom har rullatorer. Man kan fråga sig varför dom prompt måste gå till apoteket under lunchtid när dom kan gå precis när som helst vilken dag som helst... Jag är försunken i hatiska tankar om dom åldrade när numrena sakta tickar på...
-Oj är det redan min tur!? säger en kärring...
Jag har noterat att dom gamla talar ivrigt med varandra och att stämningen är god på gränsen till euforisk. Det här är gamlingarnas chans att tala med någon i en konversation som är längre än i kassan på ICA. Jag noterar att många av dom är främlingar inför varandra men direkt och oblygt börjar dom tala om sina krämpor och åkommor.
Med tanke på tiden det tar i kassan så för dom med sig den menlösa konversationen till den stackars apotekspersonalen.
Vid det här laget har ilskan dämpats något och jag är mera bekymrad över klockan som numera står på tio minuter i tolv. Jag roar mig med att titta runt i lokalen och ler för mig själv: aja det kunde vara värre.. Det är iaf inga småbarnsfamiljer här. Kort därefter hör jag en mamma säga "nej tryck inte där. vi ska inte dit idag" och jag tittar mot kölappsmaskinen och ser två fula ungar som klättrar på den. Efter sin mammas uppmaning så slutar dom och ägnar sig istället åt att springa runt i butiken och skrika högt. Kärringarna tittar bedårat på. Dom har förmodligen förlorat hörseln och störs därför inte av dom...
Nu piper det till och turen har kommit till mig. Jag lämnar lappen får medicinen betalar och går. Det hela tar cirka 2 minuter i längsta fall 3...
Tänk om alla kunde vara lika duktiga som jag.. Fähundar!!
