Har man mobilen i bröstfickan förtjänar man dödens välkomnande omfamning.

Läste precis på aftonbladet.se att en kille dött av att mobilen exploderat i bröstfickan...
Tråkigt kan tyckas men det jag reagerar på är varför någon går runt med mobilen i bröstfickan!!!
Finns bara en placering som är värre och det är inte i anus utan i dom löjliga läderfodralen som man kunde fästa i bältet som var populära för 10 år sen. Skittöntigt redan då...

Bääää!

Haft det lite körigt på sistone. Dom senaste 3 åren ungefär. Det är därför jag inte har svingat min herdestav i enlighet med era önskemål.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och tala lite om dom mänskliga skyldigheterna. Det talas ofta om rättigheter hit och dit. Mycket sällan så tas, de mycket viktigare, skyldigheterna upp.
Ta trafiken tex. Trafikanterna har skyldighet att känna till och efterleva dom regler som finns. Du skall köra på höger sida om vägen. Du skall stanna vid rött ljus osv. Det är ingen som reagerar på detta och trafiken flyter på på ett bra sätt.
Om vi kunde tillämpa detta på livet i stort så skulle världen bli en bättra plats samt att vi skulle påskynda Darwins tankar och därmed snabbare få en mänsklig ras som man slipper skämmas för.
Nu kommer jag inte exakt ihåg hur mina tankegånar gick i somras. Tänkte en del på detta då och hade kommit fram till ett riktigt bra regelsystem. Nu har jag glömt hur jag lyckats lösa allt så det blir stora drag som är lösryckta ur sitt sammanhang. Förhoppningsvis så duger det för att du, mitt kära får, rättar in dig i ledet bakom mig och ansluter dig. När tillräckligt många anslutit sig så ska jag pränta ner dom exakta reglerna som ni ska leva efter. Jag skulle tro att det behövs cirka 1000st för att det ska bli intressant. En hel del pengar behövs också då vi ska skapa ett eget litet minisamhälle. Ett nyare och bättre Knutby... :)
Idén är iaf att alla människor som finns på vår planet måste ha ett syfte. En anledning att existera. Kan inte en sådan anledning visas så ska personen ifråga förgöras eller eventuellt deporteras till en riktigt hemsk plats.
Fram till att man är 20 år så är man fredad. Då behöver man inte prestera något. Det räcker med att man inte ställer till problem. Problem kan och skall påpekas av godkända medborgare. Mer om detta senare.
Dagen efter att man firat sin 20-årsdag skall man visa upp intyg på att man har antingen arbete eller utbildning.
Om så inte sker så skall man förgöras eller deporteras.
Detta steg kallas i folkmun för den stora gallringen.
Visar man innan sin 20-årsdag upp speciella talanger så kan undantag göras. En skicklig skulptör eller sångare och liknande kan undantas från regeln. För att undantas måste man kunna visa upp 1000 underskrifter på att man är värd att undantas, motivera varför samt kunna kontrontera och övertyga en enväldig jury.
Är man i utibldning så får man halvt medborgarskap. Man har då samma rättigheter som en person som har helt medborgarskap med undantaget att det måste förlängas varje höst. Detta måste göras tills ett arbete har införskaffats. Misslyckas man med att göra det så skall man förgöras eller deporteras.
En annan skillnad är att det räcker med 2 förseelser för att ovanstående skall ske istället för 3 som för en vanlig medborgare.
När man väl har ett arbete så får man poäng. Poäng ersätter pengar som inte existerar i framtiden. Dock så kostar allting poäng. Utöver mat, kläder, nöjen, boende etc så kostar även sjukvård och om man orsakar att tex brandkåren måste rycka ut poäng. Poäng erhåller man endast när man arbetar. Klarar man den första gallringen så får man också en ganska stor startpoäng för att komma igång. När man når noll poäng så ska man antingen förgöras eller deporteras. Har man poäng kvar när man dör så försvinner dom. Poäng kan således inte ärvas.

Detta var det hela i stora drag. Jag kommer återkomma inom kort med mer detaljer.

Låt mig leda er likt dom får ni verkligen är!

Jag har under en längre tid inte haft någon inspiration eller ork att skriva här.
Idag loggade jag in för att kolla min besökarstatistik. Jag noterade då att besökarantalet är fortsatt på en konstant hög nivå. Trots detta så har ni inte skrikit efter mig och bett mig komma tillbaka. Först tänkte jag sänka mitt huvud i vördnad inför denna respekt. Jag tänkte dock till en extra gång och kom fram till att så inte kommer ske.
Anledningen till detta är att ni likt en skock får går runt och betar. Jag är er gräsmatta. Placerar man fåren i ett kargt ökenlandskap så försöker dom inte ändra sitt beteende i ett försök att överleva. Dom strövar inte i en given riktning i hopp om att finna en oas. Dom vankar endast av och an och käkar grus tills döden finner dom.
Tiden för er att äta grus har upphört. Jag ska ge er frodigt, grönt gräs som belöning för ert dåraktiga beteende.
Jag fattar herdens stav i båda mina händer i syfte att visa er vägen.
Fast först....
Jackie Brown på tv....

RSS 2.0