SmultronTratten

Jag har under en längre tid inte haft någon inspiration eller ork att skriva här.
Idag loggade jag in för att kolla min besökarstatistik. Jag noterade då att besökarantalet är fortsatt på en konstant hög nivå. Trots detta så har ni inte skrikit efter mig och bett mig komma tillbaka. Först tänkte jag sänka mitt huvud i vördnad inför denna respekt. Jag tänkte dock till en extra gång och kom fram till att så inte kommer ske.
Anledningen till detta är att ni likt en skock får går runt och betar. Jag är er gräsmatta. Placerar man fåren i ett kargt ökenlandskap så försöker dom inte ändra sitt beteende i ett försök att överleva. Dom strövar inte i en given riktning i hopp om att finna en oas. Dom vankar endast av och an och käkar grus tills döden finner dom.
Tiden för er att äta grus har upphört. Jag ska ge er frodigt, grönt gräs som belöning för ert dåraktiga beteende.
Jag fattar herdens stav i båda mina händer i syfte att visa er vägen.
Fast först....
Jackie Brown på tv....