SmultronTratten

Så har jag återigen haft en dröm som jag kommer väl ihåg.
Den här gången är jag och en person i min bekantskapskrets ute och går. Jag kommer i fortsättningen kalla personen för X.
Vi är ute och går i ett terrängspår som finns in närheten av mitt hem. Det är höstfärger ute och löven är vackert gula och röda. Vi traskar tillsammans bredvid varandra och pratar om ditt och datt. Stämningen är på topp.
När vi gått en bit säger jag glatt: Häng med här så ska du få se nåt coolt!
Vi går in på en sidostig som är svår att upptäcka då den nästan är helt igenvuxen. När vi gått några minuter från elljusspåret når vi en glänta. Där ståtar en stor träanordning som jag byggt. Inte lika gedigen och fin som på bilden inte. Det är en mycket hög konstruktion med en smal trappa med höga räcken. Högst upp är det en platå där en person precis får plats att stå. Där finns inga räcken. På platån sitter också en mycket kraftig påle där jag knutit och förberett en hängsnara.

- Se så fint jag gjort iordning!
- Eeeh. Ja det är... Jättefint...

Min sinnesstämning är mycket gladlynnt och lättsam. X börjar bli något reserverad och har stannat i stegen.

- Kom kom! Se vad fint jag har gjort här.
X står kvar som förstenad. Jag går fram till X och fattar X:s hand med ett hårt grepp och går mot konstruktionen och upp för trappan.

- Aj du gör mig illa!
- Haha! Du ska inte vara dum nu. Utsikten är värd att dö för! Haha!

Nu har det hela övergått till en kamp som blir allt våldsammare. Jag är dock så uppe i varv att jag inte märker av rädslan och motståndet hos X. Det är det mest naturliga och roliga i världen att tvinga upp X för trappan.

- Se så! Prova snaran nu! Du kommer tycka om det.
X gråter och försöker hålla fast sig i räcket så gott det går.

Jag skrockar glatt för mig själv och tvingar in X huvud i snaran.

- Haha din lilla latmask! Allt ska jag behöva göra själv! Men det är ok. Stå bara alldeles stilla nu.

X är nu mer eller mindre hysterisk, i chock. Oförmögen att göra annat än att skaka, grina och se hur snoret rinner ner för hakan.
Jag springer snabbt ner för trappan och går en liten bit bort och halar fram en liten filmkamera.

- Jättebra där! Solen är perfekt! Ljuset blir perfekt!

Nu märker jag att stativet som jag ställt ditt och förberett för kameran är borta.

- Vänta på mig däruppe! Jag måste prata lite med dig.

Jag rusar upp för trappan. Ställer mig tätt intill bakom X och pratar med munnen alldeles intill örat på personen.
Nu är sinnesstämningen förändrad. Istället för glad och avslappnad är jag nu hotfull, aggressiv och påtagligt stressad. Svett droppar ner för pannan på mig.

- Så här är det. Nån har snott stativet för mig. Jag måste själv stå där nere och filma. Tanken var att jag skulle stå som jag gör nu och bara knuffa ner dig. Nu är allt ändrat och du måste själv göra detta för min skull.

X gråter nu hysteriskt. Jag ruskar om personen hårt och kraftfullt.

- Skärp dig nu! Lyssna nu noga på mig. Det här är det sista du nånsin är tvungen att göra sen är du fri för evigt.
Jag kommer gå ner och när jag är redo så kommer jag räkna till tre. När jag kommit till tre så ska du ta ett steg framåt. Det är allt! Fattar du?

Jag drar fram en kniv, en schweizisk armékniv eller liknande, och håller knivseggen alldeles intill X:s vänstra öga.

- Tro inte att du kan fly från detta. Detta är ditt öde. Ditt öde och min dröm. Tro inte att du kan fly från mig. För hur fort du än nånsin kommer springa så springer jag fortare än du. Och du vet att jag aldrig kommer sluta att springa förrän du är fast igen. När jag får fast dig så kommer jag skära ut ditt vänstra öga och tvinga dig äta det. Sen går vi tillbaks hit och gör om och gör rätt. INGET ska få hindra mig och min dröm. Den här skiten ska upp på youtube ikväll. Det finns ingenting du kan göra för att förhindra det.

Sen minns jag inget mer. :)